Idag har "lilla kameran" gått varm. Men det är inte jag som stått bakom utan sjuklingen i huset. Vår härliga 4,75-åring blev överlycklig när jag visade honom hur han kunde sätta igång kameran själv och fota.
Tackar så mycket gör jag till den som uppfann digitalkameran för många bilder blev det! Tänk om man skulle ha behövt framkalla alla för att se dem. Jag börjar förstå min egen mammas utbrott när syrran och jag tog en hel rulle film på oss och kusinen ute på mormors balkong, taget under kanske en halvtimme. Det var efter att vi precis fått våra första kameror. Sedan fick vi vissa restriktioner gällande vår framfart med kameran. Skönt att slippa sånt tack vara den digitala tekniken.
Nu ligger batteriet på laddning inför morgondagens äventyr med kameran. Kanske vi tar oss ut i trädgården och fotar om inte febern slår till igen mot den kliande, prickiga, taniga lilla kroppen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ja det är helt fantastiskt med digitalkamera! Att bara fota och fota och fota och sen fota lite till utan att behöva tänka på att man "slösar" med film är hur bra som helst!
Ja det där verkar bekant. Mina flickor gjorde ung samma sak när de fick sina första kameror. Det var mindre bra för ekonomin. ;)
Tack och lov för digitalkameran. Den gör livet så mycket enklare.
Ha det gott.
Trist med sjukdom och speciellt med vattkoppor, du glömmer väl inte bort att fotografera "kopporna".
Kram
Camilla
Vera - vad skulle vi göra utan våra digitalkameror?
Kerstin - Så det är alltså inte bara jag som gjort något så "dumt" i min ungdom...
Camilla - kopporna är förevigade till sonens stora förtjusning.
Skicka en kommentar